Vikarien

Min handledare ringde mig imorse när jag precis stigit på tunnelbanan:

-  "Kalle, jag är hemma med sjuka barn, kan du ta dagens lektioner om du får betalt?"

Det kändes som en enorm bekräftelse att bli tillfrågad, och att han litade på att jag hade koll på läget.Alla som känner mig vet med sig att jag brukar lalla runt i en ”Kalle-Koma” i perioder och brukar inte veta något om : vem, vad hur och varför?

Men när någon släpper över allt ansvar till mig brukar jag emellertid bli kreativ, och jag trivs med det. Det brukar kännas ungefär som mina tvivel inför att besöka nya städer på egen hand, men när jag väl hoppar på tåget mot min destination brukar jag bli harmonisk. Det brukar mest vara mina hjärnspöken som fuckar upp allt för mig, tankarna kring hur det skulle kunna gå – istället för att bara sätta bollen i rullning och sedan utvärdera. Under min VFU-period har jag haft ett flertal lektioner själv, använt mig av skolans server  som resurs för mina lektionsupplägg samt vikarierat. Eleverna har accepterat mig som lärare och vi har många gånger haft meningsfulla utbyten.

 

Mission accomplished