söndag 5 april 2009

Sista inlägget


Nu har jag äntligen avslutat min praktik som varit ganska annorlunda tillskillnad från mina tidigare praktiker. Jag känner att jag utvecklats i min kommande lärarroll mer än vad jag gjort förut. Då Ludvig har varit på handledarkurs på Konstfack har jag fått täcka för honom på Thorhildsplan. Att täcka för sin handledare med ibland bara ett dygns varsel har varit pirrigt, men det viktigaste jag gjort under denna period.

Som vikarie har jag bestämda krav på mig själv, tillåter mig inte att vara mentalt frånvarande utan gör mitt yttersta för att nå fram till mina elever i våra samtal.

Jag är tacksam gentemot min handledare då han lagt över ansvaret på mig vid dessa tillfällen - han menar att jag behöver det för att växa.

Jag håller med Ludvig och säger till honom:

- Japp, visst behöver jag växa genom ansvar, men jag behöver också pengar till hyran ha, ha.

Början på min VFU blev splittrad då jag kämpat med en förkylning och inte varit riktigt frisk.

Jag har lyssnat mycket på samtalen i lärarrummet, tagit del av organisationen och fått inblick i vad det kan innebära att planera studiekurser, frustration när det råder personalbrist.

Vad jag är nöjd med

Beträffande revidering av lektionsupplägg så är jag ganska nöjd, bortsett från det sedvanliga - jag måste ha bättre framförhållning inför eventuella missöden, strul med teknik mm.

Jag har gått igenom uppgiften grundligt, öppnat upp för diskussion om storyboard, bildvinklar och samtidigt refererat till betygskriterierna som ligger uppe på min hemsida tillsammans med uppgiften.  Jag har tillhandahållit eleverna med deras material, målet med uppgiften resten är upp till dem. Eleverna som har tagit ansvar har presenterat ett fint resultat, väldigt målintiktat.
Flera av dem har filmat tidigare och har en viss förförtåelse för hur man arbetar med storyboard. Men ingen lärare kan nå alla elever och visst fanns det grupper där drivet inte var på topp, där en person fick ro hela projektet i hamn. Men samtidigt kan jag inte diktera med en pekpinne utan kan bara göra dem vaksamma på vad som förväntas av dem.

Först när jag ser mig själv på film inser jag vilken låg röst  jag har. Det är inte så att jag saknar röstresurser, men jag måste använda mig lite mer av dem. 

Vad kan förbättras

Min relation till mina elever har blivit bättre med tiden - jag är inte alltid en självklar auktoritet, utan kan bli lite för skämtsamt med personliga intressen: film, musik osv. Det svåra för mig är att reda ut denna balansgång. Jag inser att min förmåga att vara privat utan att offra min integritet är en fördel då elverna kan relatera till liknande intressen, men jag skulle kunna vara lite mer lärare ibland.  Jag har blivit bättre på framförhållning även om det finns en liten bit kvar till jag känner att jag har full koll på läget, men det kanske är en illusion det med?

Tankar som jag har nu handlar mer om livet utanför vår institution:

Vad händer efter vi lämar Konstfack?

Hur fungerar våra fackliga anslutningar?

Hur är det första året i arbetslivet, i vliket omfattning arbetar man?

Vi befinner oss alla i skyddad verkstad, men jag saknar praktiska övningar som handlar om första året som lärare - jag vill vara beredd.




torsdag 2 april 2009

Har haft flera lektioner då vi filmat.

Burkfilmen är redo för presentation imorgon, vilket känns skönt. Eleverna rodde ihop projektet med storyboard och ett manuskript. Vi kommer att kolla på filmerna som är mellan 3-4 minuter i ett klassrum som heter ”Kreativt forum”. Jag är förväntansfull och jag tror att jag kommer att få se många bra grejer. 

Jag har även haft en övning i collage som är baserad på samma uppgift som burkarna.

Men eleverna fick välja: Plats, ämne och känsla. Utifrån dessa skall ett kollage komponeras som får verka som förlaga för digitalt skapande. Elverna fick tillgång till tidskrifter, lim och saxar. De kan sedan bearbeta bilden i photoshop.

Tanken med kollaget är att eleverna skall få övning i komposition och laborera med bilder.

Jag har haft vikariat förra månaden och under denna, men bara några enstaka lektioner.

Det känns bekräftande att få arbeta på riktigt, visst fordras det mer av min insats – men det är mer spännande och jag behöver alltid lite extra pengar.

Jag har haft en elev idag som sökt bekräftelse genom provokation, under min lektion då jag vikarierade för Ludvig. Det känns konstigt hur man skall föhålla sig när en elev envisas med att börja debattera dödsstraff under en lektion i webdesign - speciellt när ämnet inte alls var relaterat till det vi gjorde. Jag behöll lugnet och log.