Sista inlägget

Nu har jag äntligen avslutat min praktik som varit ganska annorlunda tillskillnad från mina tidigare praktiker. Jag känner att jag utvecklats i min kommande lärarroll mer än vad jag gjort förut. Då Ludvig har varit på handledarkurs på Konstfack har jag fått täcka för honom på Thorhildsplan. Att täcka för sin handledare med ibland bara ett dygns varsel har varit pirrigt, men det viktigaste jag gjort under denna period.

Som vikarie har jag bestämda krav på mig själv, tillåter mig inte att vara mentalt frånvarande utan gör mitt yttersta för att nå fram till mina elever i våra samtal.

Jag är tacksam gentemot min handledare då han lagt över ansvaret på mig vid dessa tillfällen - han menar att jag behöver det för att växa.

Jag håller med Ludvig och säger till honom:

- Japp, visst behöver jag växa genom ansvar, men jag behöver också pengar till hyran ha, ha.

Början på min VFU blev splittrad då jag kämpat med en förkylning och inte varit riktigt frisk.

Jag har lyssnat mycket på samtalen i lärarrummet, tagit del av organisationen och fått inblick i vad det kan innebära att planera studiekurser, frustration när det råder personalbrist.

Vad jag är nöjd med

Beträffande revidering av lektionsupplägg så är jag ganska nöjd, bortsett från det sedvanliga - jag måste ha bättre framförhållning inför eventuella missöden, strul med teknik mm.

Jag har gått igenom uppgiften grundligt, öppnat upp för diskussion om storyboard, bildvinklar och samtidigt refererat till betygskriterierna som ligger uppe på min hemsida tillsammans med uppgiften.  Jag har tillhandahållit eleverna med deras material, målet med uppgiften resten är upp till dem. Eleverna som har tagit ansvar har presenterat ett fint resultat, väldigt målintiktat.

Flera av dem har filmat tidigare och har en viss förförtåelse för hur man arbetar med storyboard. Men ingen lärare kan nå alla elever och visst fanns det grupper där drivet inte var på topp, där en person fick ro hela projektet i hamn. Men samtidigt kan jag inte diktera med en pekpinne utan kan bara göra dem vaksamma på vad som förväntas av dem.

Först när jag ser mig själv på film inser jag vilken låg röst  jag har. Det är inte så att jag saknar röstresurser, men jag måste använda mig lite mer av dem. 

Vad kan förbättras

Min relation till mina elever har blivit bättre med tiden - jag är inte alltid en självklar auktoritet, utan kan bli lite för skämtsamt med personliga intressen: film, musik osv. Det svåra för mig är att reda ut denna balansgång. Jag inser att min förmåga att vara privat utan att offra min integritet är en fördel då elverna kan relatera till liknande intressen, men jag skulle kunna vara lite mer lärare ibland.  Jag har blivit bättre på framförhållning även om det finns en liten bit kvar till jag känner att jag har full koll på läget, men det kanske är en illusion det med?

Tankar som jag har nu handlar mer om livet utanför vår institution:

Vad händer efter vi lämar Konstfack?

Hur fungerar våra fackliga anslutningar?

Hur är det första året i arbetslivet, i vliket omfattning arbetar man?

Vi befinner oss alla i skyddad verkstad, men jag saknar praktiska övningar som handlar om första året som lärare - jag vill vara beredd.

Har haft flera lektioner då vi filmat.

Burkfilmen är redo för presentation imorgon, vilket känns skönt. Eleverna rodde ihop projektet med storyboard och ett manuskript. Vi kommer att kolla på filmerna som är mellan 3-4 minuter i ett klassrum som heter ”Kreativt forum”. Jag är förväntansfull och jag tror att jag kommer att få se många bra grejer. 

Jag har även haft en övning i collage som är baserad på samma uppgift som burkarna.

Men eleverna fick välja: Plats, ämne och känsla. Utifrån dessa skall ett kollage komponeras som får verka som förlaga för digitalt skapande. Elverna fick tillgång till tidskrifter, lim och saxar. De kan sedan bearbeta bilden i photoshop.

Tanken med kollaget är att eleverna skall få övning i komposition och laborera med bilder.

Jag har haft vikariat förra månaden och under denna, men bara några enstaka lektioner.

Det känns bekräftande att få arbeta på riktigt, visst fordras det mer av min insats – men det är mer spännande och jag behöver alltid lite extra pengar.

Jag har haft en elev idag som sökt bekräftelse genom provokation, under min lektion då jag vikarierade för Ludvig. Det känns konstigt hur man skall föhålla sig när en elev envisas med att börja debattera dödsstraff under en lektion i webdesign - speciellt när ämnet inte alls var relaterat till det vi gjorde. Jag behöll lugnet och log.

Två gånger på en månad.

Har blivit sjuk igen och är lite lack för det, hade hellre varit på praktiken och klippt film med mina elever. Alla elever har accepterat uppgiften och stuckit ut och skaffat sig bildmaterial. Nu återstår redigeringsarbetet - som jag inte är med på just nu. Min feber har inte släppt utan kommer och går sedan i lördags, jag lider av en hemsk hosta och låter som en "rosslig mussvad som vaknat ur en tioårig koma".

Jag och Luvig pratat mer under praktiken och personliga reflektioner runt läraryrket. Just nu frågar jag ut lärare hur dom förhåller sig till att elever chattar, skickar sms under lektionstimmarna eller spelar spel. Vidare har jag tagit del av lärarmöten där budget och arbetsmiljö diskuteras. Det är ganska hektiska diskussioner och jag förstår ungefär 50% av den administrativa delen som berörs i samtalen, men jag gillart.

Jag går på en kur av grönt te, alvedon, Viks Honey Fresh och försöker komma igen. Så fort jag är på fötter återvänder jag till praktiken.

Fuck you i don’t give a shit!

 Jag vet vilka lever som jag gillar I undervisningssammanhang, det är sällan de ambitiösa och väletablerade eleverna. Av någon skev anledning så dras jag till eleverna som: vill minst och ifrågasätter mest – men å andra sidan kanske det inte är rocket science?

Folka brukar säga: ”- Kaka söker maka”.

Det är lättare för mig att relatera till vissa elever känslomässigt, och antar att det är så det alltid kommer att vara. För den skull innebär det inte att jag favoriserar eller prioriterar vissa elever framför andra.

Ingen lärare kunde lärt mig ett skit mellan högstadiet till slutet av gymnasiet då jag inte var mottaglig.

 -” Undervisning är inte för dom som behöver den, utan för dom som vill ha den”.

 Varför försöka banka in kunskap i elever som uppenbarligen inte vill ha den till att börja med?

Visst jag kan inleda en dialog i hopp om att få medhåll, men kan inte borga för att eleven bidrar med en kraftinsats.

Just nu håller vi på med film utifrån samma koncept som lärarna på media kört med oss.

Tre stycken burkar med: plats, genre och ämne. Alla eleverna är inte stormförtjusta över sina lappar och dom ibland får svårt att bilda sammanhang utifrån lapparna som de tilldelats.

 Men jag säger åt dem: - skit vi vilka lappar ni fått, om ni är brighta, vilket jag vet att ni är så klarar ni av uppgiften ändå, det är hur ni gestaltar och inte vad ni gestaltar som jag värderar.

Min handledare Ludvig och jag diskuterar didaktik och lärandeprocesser, och vi kommer bra överens i många samtalsämnen. Jag förespråkar prov i vissa delmoment, och sedan pratar vi om skillnader mellan uppsatsskrivning och statisk inlärning.

Jag trivs på praktiken och tycker att det är skönt att slippa Konstfack. Jag vill hänga med elever, diskutera och på något sätt bli delaktig i deras lärandeprocess. Jag gillar att sitta vid min dator i lärarrummet, lyssna på skvaller och livliga samtal mellan lärare och deras åsikter om en galen ledning.

Min syster bor hemma hos mig sedan 4 veckor tillbaks. Hon är utbildad i dom lägre åldrarna mellan förskolan och mellanstadiet.

 Min pappa var lärare, farfar, faster, farmor, syster och nu jag.

 Detta måste fan vara det mest rubbade val som jag gjort i hela mitt liv, eller det smartaste – har svårt att bestämma mig för vilket?

 

 

 

 

 

Och fyra dagar är över.

Imorgon är det dags för att röra sig tillbaka till Thorhildsplans gymnasium. Jag kommer att köra burkfilmerna med eleverna. Dom har inte något behov av Photoshoparbeten just nu och flera av dem är redan igång med Flash animation där jag inte känner mig hemma. Så som vanligt blir det mycket improvisering från min sida, men det brukar lösa sig till det bättre.

Jag kommer att följa en klass även under deras andra lektioner, min handledare vill det för att jag skall få en inblick i hur deras dag ser ut. 

Fyra Dagar

Jag går på föreläsningarna, fortfarande lite hes efter förkylningen

Jag blev sjuk i söndags!

Jag vet inte om jag bygger upp anspännigar inför varje VFU-period, men jag lyckades att bli sjuk sist också lagom till praktikens start. Men jag har inte varit helt ineffektiv, utan har har legat hemma ätit: chips, choklad och avhandlat fler säsonger av House, Weeds, Grey's Anatomy osv. Tänkte att när man väl ligger still är det väl lika bra att vårda allmänbildningen med dekadenta såpor. 

Idag tors har jag dock varit vikarie för Ludvig då han blev hemma med sjuka barn. Mycket på vår utbildning upplever jag som tidsfördriv och utfyllnad, men inte praktiken - den blir mer reell. Jag längtar efter examen och så jag får ta nya beslut inför var jag vill bo, arbeta osv.

Vad som fick mig att tänka var:

Vårt arbete med filmen. Det var roligt hur man kunde använda sig av musik parallellt med materialet som vi hade filmat. Med hjälp musik kunde vi förstärkar filmens handling och tempo.
Det var första gången som som jag på allvar planerade och diskuerade ett filmmanus tillsammans med mina klasskamrater.

Mycket av det som jag lärde mig på denna kurs i form av: kameravinklar, ljussättning, musik osv. kommer att vara nyttigt i min famtida lärarroll.