Vikarien

Min handledare ringde mig imorse när jag precis stigit på tunnelbanan:

-  "Kalle, jag är hemma med sjuka barn, kan du ta dagens lektioner om du får betalt?"

Det kändes som en enorm bekräftelse att bli tillfrågad, och att han litade på att jag hade koll på läget.Alla som känner mig vet med sig att jag brukar lalla runt i en ”Kalle-Koma” i perioder och brukar inte veta något om : vem, vad hur och varför?

Men när någon släpper över allt ansvar till mig brukar jag emellertid bli kreativ, och jag trivs med det. Det brukar kännas ungefär som mina tvivel inför att besöka nya städer på egen hand, men när jag väl hoppar på tåget mot min destination brukar jag bli harmonisk. Det brukar mest vara mina hjärnspöken som fuckar upp allt för mig, tankarna kring hur det skulle kunna gå – istället för att bara sätta bollen i rullning och sedan utvärdera. Under min VFU-period har jag haft ett flertal lektioner själv, använt mig av skolans server  som resurs för mina lektionsupplägg samt vikarierat. Eleverna har accepterat mig som lärare och vi har många gånger haft meningsfulla utbyten.

 

Mission accomplished

 

 

Digital parafras i Photoshop

Jag hjälper eleverna med deras digitala parafraser just nu. Jag har givet dem ett urval av klassiska bilder ur konsthistorien. Varje scen belyser en dramatisk händelse, någonting som framkallar en känsla. Eleverna har fått välja en bild som dom tycker verkar inspirerande, sedan kan de ta fasta på komposition, symboler eller känslor som de får av bilden. Eleverna fortsätter sedan med en analysmodell som jag förberett åt dem. Detta är för att de skall vara väl införstådda med vad det ursprungliga konstverket handlar om, bekanta sig med verket och sedan påbörja sin parafras.

Många tycker analysarbetet är motigt, men när det väl lossnar för dem tycker dom att det är roligt att lära sig mer om konstnären. Fler av eleverna vill hoppa över analysen och gå direkt på parafrasen, men då uteblir deras reflektion över varför dom ens gör det. Jag har en barsk stämma i klassrummet, och eleverna håller sig tysta när jag går runt.Det känns skönt att jag lyckas att pendla mellan humor och allvar på ett lättsamt sätt. Just nu trivs jag i min lärarroll, jag blir bekräftad för att jag gör ett bra arbete.

Många processer pågår i mitt lilla huvud som vanligt och tankar snurrar. Jag fattar väldigt stora beslut för mig själv just nu, och tiden får utvisa hur det går. Kanske kommer jag att påbörja mitt examinationsarbete som egentligen skall påbörjas vårt sista år på skolan. Jag börjar bli alltmer säker på vad jag vill att det skall handla om.